Barndomsminnen......

Visst är denna lilla mjölkkanna med tillhörande sockerskål helt underbar?

Jag trodde när jag som liten fick dessa underbara ting av "Elsa på berget" att detta var leksaksporslin för barn. Men icke - jag har fått berättat för mig att dessa små porslinssaker från Gustavsberg användes under kriget i ransoneringstider. Det var varken gott om grädde eller socker... därav storleken. Vad ÖK står för - vet jag inte - är det någon som vet är jag glad om ni hör av er? Tyvärr tänkte jag inte på att fråga som liten.

"Elsa på berget" var en tant som hade sitt hus bredvid den gamla skolan i byn där jag bodde som barn. Till henne fick man alltid komma och tina upp fötterna efter en dag på skridskobanan, på sommaren för att plocka äpplen från hennes äppelträd eller dricka hallonsaft och äta nygräddade kanelbullar. Hos henne var dörren alltid öppen och vi var alltid en massa ungar som lekte där. Och det var hos henne vi lärde oss leka burken, röd vita rosen, spela skitgubbe och rulla mattrasor. Hon hade ett hjärta av guld men hon drog sig inte för att säga till oss på skarpen om hon tyckte vi inte skötte oss - en tant som vi alla barn hade stor respekt för och som var guld värd för oss bondungar.

I hennes kök fanns ett stort skafferi man kunde gå in i och jag har alltid drömt om att ha ett eget sånt och nu har den drömmen gått i uppfyllelse - även om man bara kan ta ett litet steg in i vårt skafferi - men det går iallafall att stänga skafferidörren bakom sig när man väl är inne - men mycket mer är det inte........

I en låda i garaget hittade J ett antal underbara glasburkar som skall fyllgylla vårt skafferi så småningom med en massa "gottigheter" - ni ska få se mer när det är färdigfixat - först ska de läckra burkarna diskas.

Hittade också en liten kryddskål av glas i gömmorna - den fick bli pepparkar....med träsked.

Här målas det annars för fullt för att matsalen ska bli klar någon gång.......det räckte inte med 2 målningsrundor utan det lär bli en 3:e för att det ska bli bra.....suck - men vad gör man inte.

Tack alla underbara bloggvänner för era kommentarer och egna berättelser om - tillfälligt borttappade barn.....tur att alla historier slutat lyckligt. Ha en bra start på veckan!

Kram Ann